rewa.blogg.se

Det har dykt upp fler och fler tiggare i staden. De sitter centralt, mitt i stora folkmassor. Gestalter av förtvivlan.

 

Många tittar bort eller förbi, som att det inte var människor som sitter på marken. Skillnaderna i vårt samhälle materialiseras och istället för att reagera blundar många.

Jag undrar om sorgen skär genom dem som den gör genom mig. Två gånger har jag gett pengar (har sällan kontanter) och båda gångerna har jag velat springa där ifrån. Jag vill inte ha ett tack för kronor och slantar som inte gör någon skillnad för mig. Hela akten så ovärdig. Istället för att någon slags välgörenhetskänsla infinner sig skäms jag ännu mer. Jag vill inte leva i ett samhälle där människor ska behöva sitta på gatan med bedjande händer.

 

Ingen människa ska behöva knäböja inför en annan.